Kortaste natten är här!

Uppsala har en lång historia som boplats för våra förfäder. Det lär ha förekommit blot och fester för över tusen år sedan i området vid Gamla Uppsala högar där tre kungar är begravda. Intill högarna finns idag ett museum där den intresserade kan se föremål och rekonstruktioner av hur man levde på järnålder och vikingatid.

Viktigast av alla blot var det som inledde året efter midvintersolståndet. Vart nionde år offrades både djur och människor (enligt Adam av Bremen som lär ha besökt platsen) för att blidka gudarna och få lycka med krig och växtlighet. Det sista blotet lär ha utspelat sig i slutet av tusentalet - troligen hade utvärderingar visat att resultatet av offrandet inte stämde med förväntningarna.

Nu är det tid för midsommarblot och väderprognosen för östra Svealand ser lovande ut. Som moderna människor kanske vi kan avstå från själva offrandet, men hoppandet runt en lövad stång medan vi skrålar gamla polskor är en av de ursvenska traditioner vi gärna kan föra vidare. Vi har lite svaga traditioner på vår nationaldag, men midsommarfester verkar ligga nära folksjälen.

För besökare i Uppsala kan Disagården vara ett fint ställe att delta i firandet på. Själv kommer jag att befinna mig på Ljusterö i Stockholms norra skärgård där man har en festplats med utsikt över fjärdarna och gästhamnen där de stora dyra motorbåtarna med V8:or ligger och gungar.

Glad Midsommar tillönskas mina läsare.

Gör mig en tjänst, kommentera eller ge pluspoäng på mitt bloggtips om bloggar som handlar om allt möjligt