Phontrattarne

Jag tänker nu bekänna att jag har en svaghet för amatörer. Särskilt gäller det här musiker och skådisar och kanske inte lika mycket hjärnkirurger. Det är något särskilt med den känsla en glad amatör förmedlar - man har ju inte rätt att kräva så mycket och då blir allt som är bra en bonus.

Den utmärkta studentorkestern Phontrattarne har just nu sin show på Regina i Uppsala, belägen på Trädgårdsgatan som man finner på fem minuters promenadavstånd från Akademihotellet. De har som vanligt blandat stort och smått och kanske en del kunde ha kortats ner, men det är glimrande välgjort och välspelat dessemellan. Och de är amatörer.

Man behöver inte vara student och inte ens uppsalabo för att kunna uppskatta spektaklet. Framför allt är det musiken som är behållningen med en del riktigt fina sånginsatser och storband som svänger rejält. Jag är också svag för cabaretformatet som tillåter att man blandar nummer ganska fritt och inte är så noga med om man håller sig till temat alla gånger. Årets tema var för övrigt Burlesk som uppgavs härstamma från den italienske politikern Burleskoni, vilket ju verkar trovärdigt.