Starka känslor

Jag var fjorton år när The Beatles första gången besökte Sverige. En helt ny sorts musik började spelas i de medier som fanns då. De dök upp i tv och man fick se en kvartett med långa, men välkammade kalufser, snygga kostymer och en kaxig attityd. De pratade en engelska som vi inte lärt oss i skolan, men man lärde sig snabbt att det var liverpooldialekt.

De hade utvecklat ett sound med stämsång, gitarrer, trummor och bas som inte liknade något vi hört tidigare. De blev snabbt våra förebilder och man kämpade med att lära sig gitarrackorden och texterna. De var ju framförallt tjejernas favoriter så det var viktigt att lära sig låtarna och dessutom låta håret växa. Med de referenser vi har idag var de städade och välanpassade förebilder för ungdomen, men så såg inte vuxengenerationen då på det nya fenomenet. Det var hemsk musik och det var upprörande att de inte klippte sig.

I lördags kväll spelade ett coverband som kallar sig Mersey Beatles på Katalin här i Uppsala och de var så nära förebilderna man kan komma. De både lät som och såg ut som originalet - inklusive liverpoolaccenten. Då tänkte jag på hur de flesta av oss har en musik som finns kvar djupt i minnet och som ger en mycket speciell känsla när vi får höra den igen. Efter nästan femtio år. Jag njöt.

Dagens uppmaning till läsaren är att unna sig en nöjeshelg och lyssna på den musik man gillar. Bor man inte i stan kan man kosta på sig en hotellnatt, varför inte på Akademihotellet?